Helgen närmar sig med stormsteg, solen skiner och jag ska strax iväg på ett möte. Ska ta fram solglasögonen, som legat gömda under vinterns damm och le mot alla jag möter på vägen!
Dagens Nyheter tillhör en av mina favoriter vad gäller nyheter men dagens fråga i splitter nya undersajtenLivsstil gjorde mig trött. Fanns det verkligen inte någon som helst mer intelligent fråga att ställa? Tråkigt.
Det finns dagar när Den Vuxna Verkligheten slår en över ansiktet med en våt handduk. Det gör ont men lämnar inga spår utom Smärtan som använder ens ansikte för att spela grimasteater - för vuxna. Ridån går ner även för den och snart har applåderna tystnat. Vi landar våra kinder i handflatorna och undrar om det ska vara på detta vis. Naturligtvis ska det vara så! Hur skulle vi annars kunna känna ansvar för våra räkningar?..
Not. Önskar jag hade lärt mig spela Monopol! Fram till dags dato har jag överhuvudtaget inte kommit i närheten av att spela detta spel...
Befann mig i ett konserthus/kyrka, satt dock vid ett bord utanför den stora salen där konserten skulle hållas. Vid bordet satt ett tjugotal personer, alla med någon form av förväntan över sig. Själv vände jag mig om hela tiden, något stressad över tiden. Vet ej vad jag väntade på. Betraktade min klädsel en stund. Hade en svart klänning på mig och den kändes inte så bekväm. Minns att jag hade åkt *buss till detta ställe och och att vägarna vi hade åkt på var snöiga.
Utanför stora och billiga mataffären kommer en ung man fram och frågar om jag har en tändare att låna honom. Det har jag och den unge mannen lånar tändaren, tackar och går sin väg. Allt detta pågår under tiden min man lösgör en kundvagn och kör den åt vårt håll.
Senare på kvällen ställer min man plötsligt följande fråga: