Monopol

Det finns dagar när Den Vuxna Verkligheten slår en över ansiktet med en våt handduk. Det gör ont men lämnar inga spår utom Smärtan som använder ens ansikte för att spela grimasteater - för vuxna. Ridån går ner även för den och snart har applåderna tystnat. Vi landar våra kinder i handflatorna och undrar om det ska vara på detta vis. Naturligtvis ska det vara så! Hur skulle vi annars kunna känna ansvar för våra räkningar?..

Not. Önskar jag hade lärt mig spela Monopol! Fram till dags dato har jag överhuvudtaget inte kommit i närheten av att spela detta spel...