Det ljuva livet

En av fördelarna med att arbeta hemifrån är, att man kan utnyttja tvättstugan dagtid. Så är fallet idag.

Medan jag hängde tvätt hängav jag mig åt fritt fantiserande kring glamouren i livet. Hälarna som stramar för att jag inte har blötlagt fötterna på ett tag (i alla fall inte mer än vid de dagliga renlighetsritualerna). Har heller inte smort in dem sedan Jesu tid, kanske med tanke på att den bästa fotkrämen jag har är gjord av hampa. Doften av den kan lätt göra så att någon myndighetsperson (exv. polis) ringer på. Jag fantiserade vidare kring mitt hår, som i torkrummet betedde sig märkligare än vanligt och sedan tänkte jag såhär:

Jag har i alla fall en svart klänning på mig, tuttarna är mer innanför än utanför och plötsligt kände jag mig som Anita Ekberg i La Dolce Vita. Mer brunett än blond och till och med mer grånett än blond men fasiken, jag befann mig i ett hav av tvätt och i tvättstugan. Förstår ni liknelsen med fontänen?! Jag skred till torktumlaren och hade den inte varit så j-a hög, hade jag graciöst hoppat upp och satt mig på den. Till vilken nytta vet jag inte men det hade säkert känts bra. Tvättstugetiden gick fortare än vanligt. Dessvärre hann känslan av "Det ljuva livet" försvinna i takt med hissens fart uppåt och nu ersättas med Ettore Scolas lysande Fula, skitiga och elaka.

Fler filmtips följer säkert...